

Nu måste jag gå i koppel och det känns ju lite fånigt dessutom.
Jag går på huk, matte säger att jag ålar fram, men man vill ju inte synas så mycket. Matte säger att det ser ut som om jag inte har ben ,bara tassar, magen släpar i marken när jag går. Men jag hoppas jag blir modigare om nån dag. I kväll kändes det faktiskt bättre ren, men oj vad glad jag blir när jag hittar dörren till mitt hem.
Katthälsningar från Kimito
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar