torsdag 22 september 2011

43 år sen krocken . . . .

inte nåt trevligt minne, men oj så länge sen !

Tänk då var maken 34 år nu fyller han om nån dag 77 år. Yngsta barnet var inte född och många av släkten fanns kvar bland oss.

Då var det jobbigt att tänka på framtiden men allt har egentligen gått bra i allafall, under dom här 43 åren föddes ett barn till sen efter många år har det kommit åtta barnbarn, 5 gossar och 3 flickor, och nu senaste höst ett barnbarnsbarn, lilla Ville som fyller ett år om två månader.

Yngsta barnet har köpt huset och Stig och jag bor i Kimito , några skilsmässor har inträffat, sånt som man inte kan påverka, men alla är friska och det är det allra bästa.

Det är väl det här som kallas livet.

Inga kommentarer: