måndag 20 september 2010

Jestas sentään . . . . .

. . . sa min farmor Martta när hon pratade med sin syster Hilma.

( Såg just uttrycket på Facebook )

Dom, systrarna, härstammade från Bjärnå och det lååååångt ifrån och dom pratade alltid finska så vi ungar inte skulle förstå va dom diskuterade !

Farmor talade oftast finska med vår pappa, och ändå lärde vi oss aldrig finska av dom. Och det var ju jättedumt !

1 kommentar:

Anonym sa...

"Hyvänen aika" ett annat uttryck som dom säkert också använde kan jag tänka. Ja det var synd att dom inte förstod vikten av att lära ut det andra inhemska språket. Dom tyckte väl att det var bra att ha ett "eget språk" som inte barnen förstod, att ta till då barnens öron blev för långa ha ha. Ses snart Sonja!! Vasahälsning!