1 mars

fyller den här killen 19 år.
Grattis säger farmor och farfar

PLOJSK, PLOJSK

(hur månne det stavas)
är det i dag,man sjunker in och man sjunker ner, riktigt ostadigt på vägarna.
Och sen kommer det stora våta sjok , som förhoppnings vis tar med sej mer än det kommer ner.

Snö- och isskulpturer

från konstföreningens vårmöte idag

P L U S grader ute . . .

. . . de va länge sen !
Idag konstföreningens vårmöte hos Birgit och Mats.

Kan nån förresten berätta vart februari tog vägen !
Jag har inte hunnit med nu !

Nu blir det mars , VÅREN KOMMER !

Nu vill jag ha . . . .

. . . sommar. . . .

Prydnadskatt.

Pargas

blir det hela dan idag, i snöyran och kölden !

Film

i kväll " Luftslottet som sprängdes"

Det blev . . .

. . Lau Nau och hennes man Antti Tolvi i stället för filmen,( den visas sent i kväll)
En trolsk musik som spelades till stumfilm på bioduken.
Efter det champagne !

Filmfestival

i Villa Lande är det som gäller det här veckoslutet, bl.a. filmen Himlens Hjärta ska jag se.

När husse är borta . . .

Jag bär och bär och bär. . . . . . .

. . . . . och bär och bär . . . . .

Packar ner och packar upp , packar ner och packar upp . . . .

(väldans intressant) men garanterar att det blir fint i knutarna i alla fall.
Flyttar till en precis likadan lägenhet, så det bara att tömma ett skåp och föra det över till motsvarande.
Men vi är nog glada över att vi inte behöver trapporna härefter.
Nu ska jag fortsätta! Tar bara lite åt gången så det väger inte ! !

När månen vandrar

När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på!

Väl ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt;
båd´ älskande som förgås av kval,
och älskande som ha roligt.
Väl ser du tåren från ögat rinner,
men sorgen aldrig upp till dig hinner -
det är för högt.

Spektaklet tröttar dig innan kort:
det kan man icke förtänka,
då går du bara helt simpelt bort:
man ledsnar också att blänka.
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter, när du behagar
och ser på oss.

O, kära måne, tag mig till dig,
från denna världen så trånga!
Här skulle visst ingen sakna mig,
ty så´na finns här så många.
Jag längtar till dig upp i det höga,
där skall väl en gång mitt trötta öga
ej gråta mer.

Och när jag här ej skall dväljas mer
och gröna kullen mig gömmer,
du lika milt uppå graven ser
fast alla andra den glömmer.
Då skall min ande när den får fara
till stjärnelanden så fritt förklara
min kärlek dig.


Ja nu lyser månen så klart så jag trodde i natt att jag flömt att släcka nån lampa!

( Oj dom sista verserna blev visst lite sorgliga :) )